Gotlandstoner.se
Mel. ock tÀxt uppt. efter Elisabet Olofsdotter, Flors i Burs.
vÀx den, sÄ te upp en 1. ut i 50. lil Det ja na lun den grö Jag bort. ker hÀn ne att tror, den o för kom ryc vÀn mig o mer vÀn ock dÀr en in ven fö nan gra kort. rer; jag tror, ryc ker mig i han att
  1. De blommor ock de blader de gör mig ofta glader,
    hÀlst nÀr jag spatserar mig Ät rosende lund.
    KanhÀnda att det nÄgon förtryter,
    om jag den lilla vÀnnen tar i famnen en stund?
  2. KanhÀnda att det glÀder dig, att mina tÄrar rinna
    ifrÄn mina ögon ock neder pÄ min kind?
    Men det Àr vÀl det som dig glÀder,
    att jag ej Àlskar pÀnningar, jag blir visst aldrig din.
  3. Ja, det skall du fÄ tro ock med grÀmelse fÄ finna,
    att jag kan vara ensam ock leva utan dig,
    att jag kan vara ensam ock allena:
    ty dÄ har jag ingen som oroar mig.
  4. En gÄng nÀr jag blir döder ock lagder ner i graven,
    kanhÀnda lilla vÀnnen dÄ grÄter efter mig?
    Men en gÄng pÄ den yttersta dagen
    dÄ fÄr du din belöning för ditt handlingssÀtt mot mig.
  5. FarvÀl, min hulda fader! FarvÀl, min ömma moder!
    FarvÀl, I kÀra syskon ock sÄ min lilla vÀn!
    Min resa hon lÀnder Ät norden,
    Gud vet, om jag nÄnsin mer fÄr se dig, lilla vÀn.